Hjärndöd

Gubbarna Leffe och Jens besökte mig i lördag. Det var trevligt, även om det var relativt svårt att bli kvitt dem. Jag fick jaga ut dem nämligen. Först ut kom Jens, springande nerför trapporna. En liten bit bakom kom Leffe, med mig strax efter, sparkandes. Detta kan låta lite bryskt men det här är värmland mina vänner. Vi saknar hyfs här.

Vi drack whiskey till klockan sju på morgonen och det var ungefär där någonstans som jag verkligen började sakna sängen och hon som låg i den. Därför jagade jag ut mina vapenbröder.

Väl uppe i lägenheten igen tar jag mig till sängen hyfsat snabbt. Där däckar jag. Egentligen spelar det ingen roll då jag i det tillståndet inte skulle varit tarzan i sängen precis. Dessutom är jag sjukt kåt dagen efter, då vanliga dödliga är bakfulla.

Gud hade dock en annan plan för min dag.

Mitt antiklimaxet inträffade när jag vaknade och märkte att jag låg alldeles ensam i sängen. Mitt dåliga samvete slog mig då hårt, gentemot den bortprioriterade whiskeyflaskan. På darriga ben ville jag visa min kärlek och be om försoning. Till min stora besvikelse var whiskeyn borta och kvar låg endast en genomskinlig flaska. Ungefär vid denna tidpunkt hoppade min hjärna ut och försvann långt under soffan. Jag var nu alldeles ensam och övergiven. Varför det i samma stund började snöa kan jag ej besvara.

Så nu sitter jag här och saknar min hjärna. Tack och lov sålde grönsakshandlaren ett par vackra tomater till mig. Vi samtalar långt in på småtimmarna och hoppar hage med varandra, men jag saknar den kladdiga blomkålen och hoppas den snart hoppar tillbaks. Jag ska bjuda den på saft isåfall. Jordgubbssaft.

Hur är det med minnet egentligen?

Tisdagar brukar vara mina favoritdagar. Det brukar nämligen vara veckans lugnaste dag. Idag var dock ett undantag. Det har varit ett jäkla ringande och mycket jobb har tillkommit den redan stora högen av akter. Därtill ska ett antal arrangemang fixas, kampanjer ska filas på och några direktutskick ska fixas, plus annat. Men, så här gillar jag det även om det blir lite dubbeltydigt med inledningen. Är man stressad håller man sig alert och fokuserad.

Det värsta med dagen var dock att mitt minne inte riktigt höll måttet. Jag var säker på att telefonmötet skulle vara på måndag. Då skulle jag hinna se alla föreläsningar, göra övningarna, klara diagnostesterna och kanske till och med fixa det slutgiltiga provet.

Av ren tur kikade jag i kompetensforumet och såg där att mötet var inte alls den 29:e, utan den 24:e... Imorgon. IMORGON!

Bläddrar snabbt upp min anteckningar och ser att jag missat datumet helt. Helvete. Dessutom ser jag att jag skrivit "ALLT SKA VARA KLART INNAN TELEFONMÖTET". Ni märkte att det var stora bokstäver va? Det var nämligen så jag hade skrivit det.. suck! Nåja, efter sex och en halvtimmes plugg efter jobbet så är man klar. Förutom kunskapsprovet då. Jag sätter mig inte klockan elva på kvällen och gör ett prov man inte får misslyckas på. Där går gränsen. Jag tar mig en kall öl istället. Det tycker jag att jag är värd.

Norell är i farten

Jag passade på att byta ut min bild på Facebook idag, då varenda person jag känner har klagat på min tidigare bild. Min nya bild blev kanon tyckte jag. Även brorsan. Här nedan får ni se vad Norell tyckte om den... Hans blogg finns f ö här: http://blog.mattiasnorell.com/

Online igen!

Idag är en bra dag. På flera olika sätt. Jag är nästintill lycklig, även om en gubbgrinig Kafkaläsande 24-åring kanske inte ska vara det.

Lycka 1, om man nu kan kalla det så, är att de s k Stueplansprofilerna blivit dömda. Det var fan på tiden att moder Justitia tog de kvinnorna som blivit våldtagna om ryggen. Våldtäktsmän i det här landet har fått gå fria så ofta att man funderat vad som är sjukast; våldtäksmännen eller lagstiftarna.

Lycka 2, min dator kom idag. Det ska väl förhoppningsvis leda till mer uppdateringar samt börja svara folk på Facebook. Dessutom finns det en del bilder från kameran att lägga ut, och vissa jag definitivt inte ska lägga ut.. Nakenbrottning kl 5 på morgonen t e x. Ingen vill se sånt. Undantaget är möjligtvis Stevie Wonder.

Lycka 3, det varma bad som väntar på mig. Med en ny King, Diego och en extra tidning av lyckade reklamkampanjer som Dagens Industri gav ut idag, blir det mycket trevlig tillställning. Efter det ska jag spöa Jens och CG:s arsle i Halo. Erik ska jag inte ens försöka mig på. Han skickar mig tillbaks till stenåldern.

Facebook

Facebook har startat en tävling som de garanterat kommer att vinna, nämligen VM i att skicka mail. Varenda dag dimper det ner mail om att någon vill vara din vän, någon har skrivit något, någon vill bjuda in dig på något, någon vill att du ska göra ett test eller något annat tjafs.

Kul att veta att folk vet vem man är. Inget negativt där. Jag vill bara slippa alla mail. Man ser allt när man loggar in liksom.

-

Idag är det fredag och snart helg. Det firar vi med en gammal fin whiskey. Det enda som saknas då är en cigarr och en lapdance. Går det att fixa till åtta ikväll?

Jag är offline!

Mitt teknikhelvete fortsätter. Min dator har nämligen gett upp hopppet och stendött. Detta till trots att den inte är speciellt gammal. Det kan ha något med att processorfläkten inte har varit jättekry den senaste tiden och det därför blivit lite för varmt. Som man bäddar får man ligga helt enkelt.

Jag väntar nu på min nya burk som jag precis beställt. Så, tills den kommer så finns jag inte på msn, inte på Facebook och inte heller på krogen. Jag finns på mobilen och Xbox Live. Väl mött!

Inte så dum ändå

Man brukar ju säga "jag är inte så dum som jag ser ut" lite skämtsamt då man sagt något smart, men samtidigt vill verka lite ödmjuk. Innebörden av just den meningen kan inte bli tydligare om man tittar på bilden ovan. Ett geni med känsla för humor eller en uteliggare hämtad vid plattan? Inte för att uteliggare nödvändigtvis behöver vara osmarta, men ni förstår vad jag menar.

"Världen är inte farlig på grund av de som gör skada, utan på grund av de som ser det utan att ingripa." - Albert Einstein

Citatet är ett av de bästa någonsin. Ett ämne de f ö berör i en av mina favoritfilmer; The Boondock Saints. Nu blir det tre koppar kaffe till så håller jag mig kanske vaken på vägen till Karlstad.