Vad är detta?

Efter en lång och dryg dag på jobbet går jag långsamt hemåt. Vädret är vackert; blåsigt, kallt och småregnigt. På ganska långt avstånd ser jag att det är något i min postlåda, och det är inte räkningar. Detta gör att mitt humör blir lite muntrare. Ju närmare jag kommer lådan, inser jag att det är något stort som ligger i den. Blir lite förbryllad och kan inte dra mig till minnes att jag beställt något nyligen. Då jag ibland kan impulsbeställa diverse skit litar jag inte helt på mig dock.

Det var dock inget paket som det alltid brukar vara, utan en stor påse av något starkt matrial. Tröttheten gjorde mig mer förbryllad än nyfiken och jag gick in med säcken, och givetvis, räkningarna.

När jag kommit in och ser denna säck i skarpare ljus ökar dock min nyfikenhet. Den är inte bara blå, den är dessutom tung. En meter "lång" och 5,6 kg väger den, och den har dessutom flygits till mig, från Frankrike! Min franska sträcker sig bara till några få svordomar så informationstexten förstår jag inget av. "Prio" måste dock betyda att detta är en viktigt säck, eller åtminstone innehållet, märker jag att jag mumlar för mig själv.

I takt med min nyfikenhet växer även en del konspirationsteorier fram. Är det franska terrorister som skickar mjältbrand till mig? Jag kanske har sagt "fuck the French" en gång för mycket? Eller har amerikanerna tröttnat på mina ständiga smädelser och skickar mig här en hälsning från CIA? Eller kan det vara så att en jättedildo skickats till fel adress? Eller kanske ett bilbatteri?

Hur som helst har jag nu blivit nervös. Att säcken är förseglad med en kedja gör inte saken bättre. Jag behöver verkligen något stärkande för att tillfångata det rymmande modet inom mig. Alternativt ger jag grannen en hundring och ber han öppna den.

God nyhet?

Det har spekulerats länge, väldigt länge, om en uppföljare till en av mina absoluta favoritfilmer, nämligen The Boondock Saints. Till en början var det roligt att diskutera när och hur uppföljaren skulle bli, men efter 5 år så började man tröttna. Projektet har startats upp, strandats, startats upp igen och även strandats igen. Hela tiden har det berott på olika anledningar dessutom så man har nästan givit upp hoppet om en ny rulle. Fick dock ett mail idag av Troy Duffy, mannen bakom den första filmen, som lät lite mer optimistiskt än vanligt.

"As to the sequel to BDS, "All Saints Day" I will have some VERY GOOD FUCKING NEWS in a few short weeks. I know many of you are frustrated and have waited a long time. But I've been on it every day and now we see the light at the end of the tunnel in terms of financing the film and shooting the damn thing! "

Det låter ju onekligen lite spännande? Oddsen är dock fortfarande låga på att hela projektet skrotas än en gång... Man ska lära sig av historien, som någon skäggig gubbe sade.

God nyhet?

Vad hände?

Tänkte skriva något, men nu när jag väl sitter här kommer jag inte ihåg vad det var. Jag tänkte skriva det redan igår, men glömde bort det senare under kvällen. Nu sitter jag här igen, men kommer fortfarande inte ihåg skiten. Jag behöver nog något stärkande. Ja, det behöver jag.

Alla hjärtans dag

Gissa om jag blev förvånad när den här krabaten låg i mina skor när jag öppnade dörren, på alla hjärtans dag, och skulle gå till jobbet. Jag stannade upp och tittade på den ett tag och funderade vem den kunde vara ifrån. Kom inte på någon så önskade honom en trevlig dag och fortsatte ut i kylan. Det visade sig senare att det var min mor som smygit upp och lagt den där. Min mamma är mysig.



Alla hjärtans dag i sig tycker jag dock är trams. Man ska inte behöva en dag för att visa sin älskade sin kärlek. Gåvor, blommor, uppskattning och romantik ska komma naturligt. Och då är ändå jag ett hjärtlöst svin (förutom mot kära mor då).

Betrodd?

Jag fick nyss den största förtroendedissen jag någonsin har fått. Av min jobbdator. Tänkte klicka upp klockan längst ner i högra hörnet då jag skulle kika efter ett visst datum. Detta gick inte och datorn slänger upp en blänkare åt mig: "Du har inte tillräcklig med privilegier att ändra systemklockan."

Låna ut pengar går fint, men fan om du ändrar klockan liksom. Sjukt kul.

Good morning Vietnam

Jag är ganska trött på morgonen. Ofta har jag både väckarklockan och mobilen som alarm. Väckarklockan låter ungefär som varningsalarmet vid Barsebäck och mobilen spelar någon ballad så att jag somnar igen. Lite märkligt kan tyckas men det skapar ju en skön balans åtminstone.

Det jag inte gillar med alarmet på klockan är att den visar hur lång tid det är till det är dags att gå upp. Anledningen till att jag inte gillar det är att jag redan har dåligt samvete för att jag lägger mig försent. Att se "Tid till alarm: 5 timmar och 14 minuter" gör inte saken bättre. Roligaste var dock när man kikade på Super Bowl, natten till förra måndagen: "Tid till alarm: 2 timmar och 27 minuter". Det var dock värt det, utan tvekan.

Träningsvärk

När jag tränade som mest fick man ibland träningsvärk. Ibland kunde träningsvärken till och med vara av sådan karaktär att jag inte skulle vilja ge min värsta fiende den smärtan (ren lögn - visst fan skulle jag det).

Idag har jag träningsvärk igen. I vaderna. Det tragiska är att jag inte har gjort något för att förtjäna denna värk. Jag har idag suttit i en bil i 2 timmar, och 7 timmar bakom ett skrivbord. Gårdagen såg likadan ut. Enkelt sammanfattat är att jag nu, som kontorsråtta, drar på mig träningsvärk i vaderna av att... titta på en skärm? För så jävla aktiv var verkligen inte bilkörningen.

Jag har nu 2 val. Stå vid sidan av och titta på när kroppen förfaller eller hjälpa den att komma tillbaks till fornstora dagar. Att jag pratar om min kropp i tredje person skyller jag på en fruktig Italienare från 2001. Att jag blandar ihop nutid/dåtid med dålig grammatik beror också på pastaälskaren. Valet är nämligen redan gjort. Jag och Strutmannen har börjat ladda inför Beach 2056. Årets uppgift blir att välja "badshorts".

Efter att ha gallrat har vi tre stycken aktuella shorts att välja på. Färgen har vi redan bestämt med det är modellen vi är osäkra på. Vilket exemplar ska pryda våra privata delar?

Nummer 1 eller kanske nummer 2 eller möjligtvis nummer 3?

Tyska

Jag har alltid betraktat det tyska språket som hårt och maskulint. Tills jag hörde den här låten.

Super Bowl

Efter att ha sovit 2,5 timmar inatt så känner man sig piggare än vanligt på en måndag. Lite märkligt men antar att man förvandlas till ett kolli lite senare. Hur som helst så var det värt det. Man får passa på att gratulera NY Giants till deras första Super Bowl sedan 1991, och som de gjorde det. Antar att Spielberg hade en finger med i spelet för avslutningen var minst sagt rafflande. Och om nu Spielberg hade något med matchen att göra så hade definitivt Stevie Wonder det med. För det kan väl knappast ha varit Tom Brady, killen som fick utmärkelsen NFL MVP 2007, som spelade inatt?

Nästa år vinner dock mitt lag, Dallas Cowboys. Var så säkra!

Pelle- den onanerande katten