Hjärndöd

Gubbarna Leffe och Jens besökte mig i lördag. Det var trevligt, även om det var relativt svårt att bli kvitt dem. Jag fick jaga ut dem nämligen. Först ut kom Jens, springande nerför trapporna. En liten bit bakom kom Leffe, med mig strax efter, sparkandes. Detta kan låta lite bryskt men det här är värmland mina vänner. Vi saknar hyfs här.

Vi drack whiskey till klockan sju på morgonen och det var ungefär där någonstans som jag verkligen började sakna sängen och hon som låg i den. Därför jagade jag ut mina vapenbröder.

Väl uppe i lägenheten igen tar jag mig till sängen hyfsat snabbt. Där däckar jag. Egentligen spelar det ingen roll då jag i det tillståndet inte skulle varit tarzan i sängen precis. Dessutom är jag sjukt kåt dagen efter, då vanliga dödliga är bakfulla.

Gud hade dock en annan plan för min dag.

Mitt antiklimaxet inträffade när jag vaknade och märkte att jag låg alldeles ensam i sängen. Mitt dåliga samvete slog mig då hårt, gentemot den bortprioriterade whiskeyflaskan. På darriga ben ville jag visa min kärlek och be om försoning. Till min stora besvikelse var whiskeyn borta och kvar låg endast en genomskinlig flaska. Ungefär vid denna tidpunkt hoppade min hjärna ut och försvann långt under soffan. Jag var nu alldeles ensam och övergiven. Varför det i samma stund började snöa kan jag ej besvara.

Så nu sitter jag här och saknar min hjärna. Tack och lov sålde grönsakshandlaren ett par vackra tomater till mig. Vi samtalar långt in på småtimmarna och hoppar hage med varandra, men jag saknar den kladdiga blomkålen och hoppas den snart hoppar tillbaks. Jag ska bjuda den på saft isåfall. Jordgubbssaft.