Hemma!

Efter att ha lagt ett antal mil under däcken så är man nu hemma i säkerhet igen. Bröllopet var mycket trevligt och det var riktigt kul att återse gamla gymnasievänner man inte sett på över 5 år.

Vägen dit var dock, som Petrus sade, filmmaterial. I runda slängar såg det ut så här:

Jag startade kvart i tolv och tyckte att jag hade god tid att hinna fram till bröllopet vid 17. Stannade lite här och var längs vägen; tog en kaffe, sjöng en sång och urinerade offentligt. Ungefär som man gör vid lite längre bilresor. När jag närmade mig Örebro insåg jag att min generöst tilltagna restid snarare var i det snålaste laget. Det var med andra ord dags att bli lite tyngre i högerfoten. Så vad gör jag? Missar avfarten givetvis. Detta insåg lite senare då jag kört igenom Örebro och märkte att ett jävla vattendrag dykt upp söderifrån, dit jag skulle. Först efter 2 mil gick det att vända och nu var minuterna dyrbara.

Att köra fort på motorvägen är ju inga problem. Knepigare var det mellan Örebro och Finspång, men det gick ändå smärtfritt. Hoppade in på OKQ8:s kundtoalett i Finspång och svidade om. Mjukisbrallor och linne förbandlades till nystruken skjorta, slips och kostymbrallor. När jag öppnade toadörren kände jag att det sken lite om mig och jag kände mig som Superman. Jag gick fram till första lokala gubbe och lovade fler skattesänkningar och satte mig i bilen.

Efter detta skådespel märkte jag att minuterna nu inte bara var dyra utan snart även utrotningshotade. Plattan i botten de få mil det var kvar till Norrköping alltså.

Nästa problem uppenbarade sig någon mil utanför stan; bilkö och vägbygge. Uttryckte högt några väl valda, dock ej så välartikulerade, meningar för mig själv och slet mitt hår. Strax efteråt sätter jag alla pengar på ett kort. Ser "Åby 8" och en avfart mot skogen. Tycker mig erinra om att det går att köra den vägen och svänger hastigt och plötsligt av. Här börjar färden från helvete. På lövfyllda serpentinvägar kör jag som vilket fullblodat rallyproffs som helst och kommer strax fram till samhället Åby. Får förklarat från en dam i en korvkiosk vägen till Kvarsebo kyrka. Det som etsar sig fast i min minne är orden"oj, du ska ända dit ut."

Ända dit ut. Klockan var nu tjugo minuter i fem.

På vägen till Kvarsebo kör man förbi Kolmården. Detta såg jag inte så mycket av då det nu var väldigt viktigt att hålla båda ögonen på vägen. Ser skylten "Kvarsebo 21" och tittar på klockan; 16:43. Att det är 50-väg varvat med 30-skyltar gör min lycka total.

Mitt minne härifrån till kyrkan är lite grumligt men några fragment har jag kvar. En barnklass som bokstavligen sket ner sig när jag flög förbi. En omkörning på fel sida vägen. En snabbtitt på hastighetsmätaren och en på hastighetsskylten. 170 kontra 50. Jag bad en snabb bön om att hinna i tid och sålde även min själ till djävulen.

Väl i Kvarsebo får jag syn på kyrktornet och glädjen av detta sprider en behaglig värme inombors och ger mig även praktstånd. Parkerar (tvärnitar) och slänger på mig kavajen och springer upp till kyrkan. Vid ingången står prästen och några andra. "Är jag för sen?" småskriker jag men ångrar det snabbt. Varför skulle prästen vara kvar här ute isåfall?

Prästen manar till lugn och säger "nej" och frågar mig samtidigt något jag inte hör. Jag svarar instinktivt "nej" varpå hon kontrar "in med dig då!". Dörrarna öppnas, alla vänder sig om i hopp om att det är brudparet som kommer. Besvikna (och glada ska tilläggas) blickar möter mig och jag försöker le lite smått generat. Får syn på John och hans flickvän Jonna och sätter mig bredvid dom. Sen hör jag något bekant. Mendelsohns bröllopsmarsch.

Soft fredag

Dagen börjar med en sovmorgon. Tänkte kila till jobbet runt lunch då jag lite senare har en husaffär. Hade tänkt att ta fredagen ledig först, men glömde ju bort tillträdet. Det hade ju varit lyckat liksom.

Trots min sovmorgon så har jag inte legat på latsidan. Tog min första morgonjogg på, ja, säg det. 8km fick det bli med två koffeintabletter i magen. Solen lös, fåglarna kvittrade, barnen lekte och jag trodde jag befann mig i en Walt Disneyfilm. Tills mjölksyran kom.

På lördag blir det i Norrköping. Eller strax utanför iaf. Jag struntar i, likt den asociala skit jag är, att ta in på hotell och sova över. Jag åker alltså hem på natten. Bör vara hemma runt 4-5 på morgonen. Har jag inte uppdaterat på söndag eftermiddag så ligger jag i diket någonstans längs E18.

Idag bär jag röda kallingar för stödja Burmas folk.

Nu, back to business!

Mersmak

Har skrivit om detta inlägg 694565626924564612 gånger, så nu skiter jag i det. Hade tänkt dela med mig om alla smaskigheter i Borås och Göteborg. Men... jag är så trött, så trött, så trött. Jag har inte ens orkat testa Halo 3. Då är jag trött. Här jävlar ska sovas. Snart. Strax.

Kom nämligen att tänka på Nemiserien Jens har på kontoret, som han klippt ut. Den när John Blund åker omkring och kastar, vad fan han nu kastar för att göra folk trötta, på folk men råkar slänga fel pulver på Nemi, nämligen kokain. Hon blev (kontsigt nog) måttligt road. Detta tyckte jag dock var väldigt kul. Hihi.

Golf

Golf är ju känd för att vara en konservativ och "fin" sport. Säg mig, vad fan gick fel här?

Borås

Från och med måndag till onsdag befinner sig detta as i Borås. Detta är extremt dålig tajming då Halo 3 släpps just på onsdag och jag således missar värdefulla gamertimmar. Bor du i Borås och får spelet, kontakta mig! Känner du någon som bor i Borås och kommer få Halo 3, kontakta mig!
Ni andra, låt mig vara. Säljer ni ett L96A1 AW (psg 90) eller raggsockar kan ni också höra av er!

Förhoppningsvis svarar jag: 070-4800868


PS. Jag säljer inte sex så försök inte ens!

PS 2. Betalar du bra så kanske jag kan tänka mig att fundera över anbudet.

PS 3. Vem fan försöker jag lura? Klart som fan jag horar för pengar! Ring!

T9

T9-systemet är ju som alla vet en underbar uppfinning. Att vi som trasiga i-landsmänniskor ska slippa att trycka på knapparna fler gånger än vad vi behöver för att få fram våra ord. "Hej" blir 3 knapptryck istället för 5 tryck. Jättebra. Nobelprisvarning!

Jag tycker dessutom att T9 är riktigt komiskt. Ibland vill T9 att jag ska skriva ett ord som inte alls jag tänkt, utan jag blir tvungen att "argumentera" mig fram till det. Ibland förstår T9 inte alls vad jag menar och ibland kan det bli jättekonstigt.

Oftast när jag, via sms, ska deklararera att jag ska gå och lägga mig brukar jag skriva: "nu ska jag gå och krama kudden". Detta gör jag dels för att jag tycker det låter lite roligare än att bara "gå och lägga mig" och dels för att jag tycker det låter lite sött. Framför allt skriver jag det för att det är sant, tragiskt nog.

Nåja, det roliga är att jag oftast trycker en gång för lite på 3:an. Då skämtar T9 med mig nämligen. "Nu har det blivit dags att krama juden" står det helt plötsligt. Det här tycker jag är hejdlöst roligt. Krama juden liksom. Skitkul! I stort sett varje natt ligger jag och fnittrar åt detta, som en liten flicka, innan jag somnar.

Girls girls girls

Hamnade på en lite läskig sida nyss. http://www.topwomen.org/ var adressen. Den listade de snyggaste kvinnorna under 2006, om jag tolkar det hela rätt, och ja, det fanns några guldkorn med. Mina personliga favoriter var som vanligt Adriana Lima, Alessandra Ambrosio och Megan Fox.

Nåja, det komiska med sidan var reklamblänkaren längst ner. Det var reklam för viagra.
Varför har man reklam för viagra på en sida fylld med skönheter? Alla killar sitter med ståkuk och flämtar ändå liksom. Mycket märklig plats att annonsera på således. Helt idiotiskt faktiskt. (Jag köpte 2 askar)


Bjuder på en partybild från Alanya ifjol, nu när ämnet dök upp.

Teknikprylar

Teknikprylarna gillar inte mig. Jag gillar dom. Vi har ett förortsförhållande. Ena dagen älskar vi varandra, den andra dagen vill vi mörda varandra.

- Min tv har gått sönder. Köpte min 42 tummare för ca 2 år sen. Bra kvalitet LG! Desto bättre service från Elgiganten, som hjälper mig att fixa teven gratis trots jag supit bort kvittot. Dom kommer dessutom hem och hämtar burken. Jag ska bjuda på kaffe och bullar.

- Min dator har kukat ur. På riktigt. Jag tyckte det var illa när moderkortsfläkten gick sönder. Nu har den ballat ur helt. Bill Gates, det är en jävla tur att du inte bor i värmland.

- Min digitalbox vill inte mer. Han (oftast en han då dom inte funkar, när jag älskar dom så blir det en hon) vill inte låta mig byta kanal med dosan. Jag är tvungen att gå fram och byta kanal. För en gammal man som mig är detta mycket påfrestande för min rygg.

- Mitt head-set till Xboxen ville inte fungera till en början. Märkligt nog fungerar det bättre efter att ha tappat det i golvet ett antal gånger. Numera tappar jag det i snitt 5 gånger per kväll.

- Min iPod har har också lagt av. Detta var dock ett tag sen men jag glömmer aldrig. Aldrig! Hör du det Steve Jobs!!!

Jag ringer mamma

Två signaler går fram.

Mamma: *Knaster*
Jag: Hallå?
Mamma: Så.. hej!
Jag: Vad gör du?
Mamma: Jag tryckte på fel knapp.
Jag: Fyllo.
Mamma: Ja.
Mamma: Vad gör du då, ditt jävla socialfall?

Visst är min mamma alldeles underbar!?

Tvi vale!

Mitt handfat har inte mått riktigt bra de senaste veckorna. Det har åkt på en förkylning. Vattnet har runnit saktare, och saktare igenom. Tills nu då det vattnet nästintill slagit läger i handfatet. Det vill helt enkelt inte iväg. Det vill stanna kvar. Det ville dock inte jag.

Iförd tanga och med en trätlysten ramboattityd tog jag tag i problemet. Att skruva upp korken går ganska smärtfritt. Jag vädrar dock en smått äcklande och frän doft. Jag för (inte på ett sensuellt vis) ståltråden upp i röret och grottar omkring (definitivt inte på ett sensuellt vis). Ner faller, ja, något förbannat vidrigt och hiskeligt illaluktande. Blöta klumpar av hår, skäggstubb, tandkräm och all annat som kan tänkas hamna i handfatet. Motvilligt fortsätter jag och gör röret renare än Janine Lindemulders röv. Efteråt vill jag spy.

Klumparna måste vara rena bakteriehärdar säger jag till mig själv. Vilka sjukdomar har jag fått nu? Jag springer och häller upp en dubbel dos c-vitamin och halsar glaset som om det vore billig tequila. Förvirrat funderar jag över vilket nummer det är till 112.

När pulsen stillar sig och går under 200 konstaterar jag; nästa gång ringer jag Anticimex eller, lämpligt nog, ser till att dejta en händig kvinna.

Ole, dole, doff

Jag är uppdaterar sjukt sällan, trots jag själv givit mig krititk alldeles nyligen. Vad kallar man det? Dubbelmoral? Vänder kappan efter vinden? Nej, just det, politiker. Alltså; lögnare.

Funderade på vad jag skulle skriva om och dessa ämnen poppade upp i min dimmiga skalle:

- En påhittad historia
- Sex
- Första kapitlet i min bok
- Communityhora
- Triangeldrama 2
- Juden
- Utbildningen
- Bröllopet
- Patrick Bateman
- Xbox
- Damfotboll
- Mâten
- Tatueringen

Av dessa ämnen väljer jag; inget. Jag tar mig ett glas rödtjut, lite popcorn och kikar på 12:e avsnittet av Entourage istället.

Pinsamt

Sitter på jobbet och ställer mig för att hämta papper ur skrivaren. Märker att någonting längre ner ligger lite snett, som det manliga könet känner igen, och ska rätta till detta.

Ställer mig i hörnet av kontoret och tittar så ingen kund (eller kollega för den delen) är i närheten eller ser mig. Så tar handen och rättar till detta, så den hänger rakt och prydligt. Direkt när jag kikar upp får jag syn på en kvinnlig kund genom fönstret som sitter och väntar på mig och som till råga på allt tittar på mig!

Hörde jag någon säga ridå?

(När jag kommer ut tror jag hon var mer besvärad än mig. Hon visste inte om hon skulle undvika min blick eller skratta, så det blev lite av båda delar. Detta bjuder jag på. Min alldeles egna fredagsfräckis!)

Fiskehistorier...

"Den var så hääär stor."

Gubbar och deras fiskehistorier. Alla ljuger. Titta bara på gubben som ser ut som Rudolph Giuliani. Han är föga imponerad av Arnolds mört. Han kommer snart berätta om den dag han fångade blåval i vänern.

Xbox Live

Jag har hamnat i Xbox Live-träsket. Äntligen har jag blivit en gamer. En nörd. Tack och lov börjar man bli någorlunda duktig dessutom. Ett bevis på detta är det meddelande jag fick av en av gubbarna i motståndarlaget idag:

"FUCK U...U BITCH!!!!!!"

Jag blev lätt rörd och en smula av eufori brusade upp inom mig. Jag svarade honom efter mina känslor: "I love you too!" Tänkte skriva min favoritdikt till honom men det tar sån jävla tid att plita dit alla bokstäver så det fick bli kort och koncist.

Dikten är den kärleksförklaring Sid Vicious skrev till sin Nancy Spungen.

You were my little baby girl,
And I shared all your fears.
Such joy to hold you in my arms
and kiss away your tears.
But now you're gone, there's only pain
and nothing I can do.
And I don't want to live this life,
If I can't live for you.
To my beautiful baby girl.
Our love will never die...