Hemma!

Efter att ha lagt ett antal mil under däcken så är man nu hemma i säkerhet igen. Bröllopet var mycket trevligt och det var riktigt kul att återse gamla gymnasievänner man inte sett på över 5 år.

Vägen dit var dock, som Petrus sade, filmmaterial. I runda slängar såg det ut så här:

Jag startade kvart i tolv och tyckte att jag hade god tid att hinna fram till bröllopet vid 17. Stannade lite här och var längs vägen; tog en kaffe, sjöng en sång och urinerade offentligt. Ungefär som man gör vid lite längre bilresor. När jag närmade mig Örebro insåg jag att min generöst tilltagna restid snarare var i det snålaste laget. Det var med andra ord dags att bli lite tyngre i högerfoten. Så vad gör jag? Missar avfarten givetvis. Detta insåg lite senare då jag kört igenom Örebro och märkte att ett jävla vattendrag dykt upp söderifrån, dit jag skulle. Först efter 2 mil gick det att vända och nu var minuterna dyrbara.

Att köra fort på motorvägen är ju inga problem. Knepigare var det mellan Örebro och Finspång, men det gick ändå smärtfritt. Hoppade in på OKQ8:s kundtoalett i Finspång och svidade om. Mjukisbrallor och linne förbandlades till nystruken skjorta, slips och kostymbrallor. När jag öppnade toadörren kände jag att det sken lite om mig och jag kände mig som Superman. Jag gick fram till första lokala gubbe och lovade fler skattesänkningar och satte mig i bilen.

Efter detta skådespel märkte jag att minuterna nu inte bara var dyra utan snart även utrotningshotade. Plattan i botten de få mil det var kvar till Norrköping alltså.

Nästa problem uppenbarade sig någon mil utanför stan; bilkö och vägbygge. Uttryckte högt några väl valda, dock ej så välartikulerade, meningar för mig själv och slet mitt hår. Strax efteråt sätter jag alla pengar på ett kort. Ser "Åby 8" och en avfart mot skogen. Tycker mig erinra om att det går att köra den vägen och svänger hastigt och plötsligt av. Här börjar färden från helvete. På lövfyllda serpentinvägar kör jag som vilket fullblodat rallyproffs som helst och kommer strax fram till samhället Åby. Får förklarat från en dam i en korvkiosk vägen till Kvarsebo kyrka. Det som etsar sig fast i min minne är orden"oj, du ska ända dit ut."

Ända dit ut. Klockan var nu tjugo minuter i fem.

På vägen till Kvarsebo kör man förbi Kolmården. Detta såg jag inte så mycket av då det nu var väldigt viktigt att hålla båda ögonen på vägen. Ser skylten "Kvarsebo 21" och tittar på klockan; 16:43. Att det är 50-väg varvat med 30-skyltar gör min lycka total.

Mitt minne härifrån till kyrkan är lite grumligt men några fragment har jag kvar. En barnklass som bokstavligen sket ner sig när jag flög förbi. En omkörning på fel sida vägen. En snabbtitt på hastighetsmätaren och en på hastighetsskylten. 170 kontra 50. Jag bad en snabb bön om att hinna i tid och sålde även min själ till djävulen.

Väl i Kvarsebo får jag syn på kyrktornet och glädjen av detta sprider en behaglig värme inombors och ger mig även praktstånd. Parkerar (tvärnitar) och slänger på mig kavajen och springer upp till kyrkan. Vid ingången står prästen och några andra. "Är jag för sen?" småskriker jag men ångrar det snabbt. Varför skulle prästen vara kvar här ute isåfall?

Prästen manar till lugn och säger "nej" och frågar mig samtidigt något jag inte hör. Jag svarar instinktivt "nej" varpå hon kontrar "in med dig då!". Dörrarna öppnas, alla vänder sig om i hopp om att det är brudparet som kommer. Besvikna (och glada ska tilläggas) blickar möter mig och jag försöker le lite smått generat. Får syn på John och hans flickvän Jonna och sätter mig bredvid dom. Sen hör jag något bekant. Mendelsohns bröllopsmarsch.