Att jag skaffar mig ett fadderbarn (stödjer låter bättre, det är ju inte en ägodel precis...) är i sig ganska otroligt. Så egoistisk och känslokall för personer jag inte känner, så är ett fadderbarn det sista jag borde hjälpa. Dessutom är jag snål. Hur som helst, just därför, är jag lite stolt över att stödja en kille på 6 år boendes ute på landet i Togo.
Därför är jag lite förbannad över att Barnfonden inte tycker att det räcker. Jag får nämligen väldigt ofta brev om att de tycker jag ska skänka lite mer. Detta gillar jag inte. Dessutom skulle det vara lite roligt att veta hur mycket av de 200 kr i månaden som kommer fram. Antagligen vill jag inte veta, men... det är bättre än att inget göra.
Här får ni honom, Yawo Ferdinand Amezado. En ung, men redan mycket stilig (söt) man!
4 kommentarer:
Du växte just till skyhöga höjder i mina ögon.. Inte illa för en kille som hatar kids! :)
Haha tänkte precis på samma sak som personen ovan; du tycker ju att barn är läskiga. Men det är fint gjort av dig. Själv ska jag adoptera en isbjörn.
Hej! Du vet att om det nu är ett seriöst företag du valt att bli fadder hos så får du inte skriva varken fadderbarnets namn, var han bor, eller sätta in bilder, så att vem som helst kan läsa. Barnets identitet ska vara skyddad. Namn eller bilder mm får absolut inte läggas upp på internet eller visas allmänt. Så du borde nog fundera över om pengarna faktiskt går fram eller inte. För övrigt så råder jag dig givetvis att ta bort informationen om pojken. Att du blivit fadder är för övrigt bra gjort.
Älskling: Jag är lite impad själv som sagt.. ;)
Caroline: Du är medveten om hur stora isbjörnar är va? Dom ser dock mysiga ut.
Anonym: Kan man röja fadderbarnets identitet på faddergalor som ses av miljoner så tror jag säkert att det funkar på en obetydlig blogg.
Skicka en kommentar