Vinöppnare någon?

Jag och mina vänner har de senaste åren firat midsommar i Strömstad och har många fina, roliga, sjuka och även en del äckliga minnen därifrån. Ifjol var vi i Smögen och det funkade även där, och just därför återvänder vi dit. Ifjol var det dock lite väl regnigt så hoppas innerligt att solen hälsar på oftare iår.

Kommer du vara i Smögen under midsommar och behöver ha hjälp att öppna en vinflaska? Hör i sådana fall av dig till mig. Jag är nämligen expert på att öppna vinflaskor i fyllan!

Eftersom det regnade var vi inomhus i ett rum och partade. Man hade precis börjat uppnå det perfekta ruset då en tjejkompis frågade om någon hade vinöppnare. Då vi inte hade någon Carl Jan Granqvist i rummet så blev givetvis svaret nej. Gentleman som jag är erbjöd jag mig att öppna flaskan. Insåg dock att ytan på 4,7cm jag stod på var lite väl liten för att fixa detta så gick till mitt rum.

Min vapendragare TB följde med och ville se hur jag skulle lösa det hela. Som alla vet kan inte Chalmersgrabbar ett dyft. I denna stund borde jag ha gått på toaletten då jag blåsan hade kämpat med extravikt lite väl länge. Trodde dock att trycka ner korken i flaskan skulle bli ett skrattmatch, som det varit så många gånger förr. Till mitt förträt var korken inte en gammal hederlig sak, utan en sådan där ny jävel i gummi. Då det var min reptilhjärna som regerade för stunden var lösningen helt enkelt mera kraft, och mera kraft blev det.

Satte ett batteri på korken och tryckte flaskan upp mot kanten på en våningssäng (TB var mäkta imponerad över lösningen och började mumla fysikformler för sig själv). Sedan tog jag i för både Knugen och Madde, och då hände det som inte kunde hända - flaskan exploderade!

I mina händer låg glasskärvor och i rummet som från början var vitt, hade fått en röd/vit/rosa batikmålning - som 1992 ungefär. Vi började småskratta lite tills jag märkte att jag verkligen måste gå på toaletten. Springer in dit och knäpper upp och svävar mentalt bort till Ibiza. Under tiden har lite fler folk kommit in i rummet och imponeras av vårt konstnärliga känsla. När jag öppnar ögonen märker jag att hela toaletten är röd och från mina händer lämnar mitt blod min kropp.

Jag försöker knäppa byxorna men märker att det är lönlöst, mina fingrar bara glider och mina ljusblå jeans blir röda. Ropar till TB som kommer in, sätter på mig mina kallingar (hade inte ens lyckats med det) och knäpper mina byxor. Vilken hjälte!

Vi förstår att jag bör gå iväg och få detta kollat. Sjukvårdarna vid campingen tycker att jag ska sys och skickar iväg mig med en sjuktransport till Lysekils sjukhus. Väl där slipper jag sys utan 27 kg tejp får hålla ihop mina händer. Klockan var nu 21.30 och den sista bussen hade gått till Smögen. Jag skulle inte få en sjuktransport tillbaka utan fick bekosta en taxi, vilket skulle ha kostat 1500kr. Detta tyckte jag var lite dyrt så jag förberedde mig på utgång i Lysekil istället, där jag känner - ingen.

Här börjar dock min tur vända. Tydligen fanns det fler klantar från Smögen då en annan snubbe hade lyckats ramla med en Mintuflaska i handen och hade precis sytts färdig. Nu skulle han tillbaka till Smögen och en kompis var på väg att hämta honom. Jag hängde med i bilen och blev även bjuden på öl, trevliga snubbar det här tänkte jag -tills jag fick se hakkorset som bakgrund på den enes mobil. Han som hade sytts. Helt plötsligt ville jag av och tur nog var vi framme i Smögen. (Killen med hakkorset stötte för övrigt på en tjej från Iran och en från Indien dagen därpå så han hade nog inte riktigt koll på vad han höll på med.)

Väl i Smögen går jag med raska steg mot nattklubben Baden. Utanför var det sjukt lång kö men detta berörde mig inte speciellt då jag var lycklig över att hinna partaja med mina vänner - och alla var därinne. Efter 20 minuter bryts kön av både ordningsvakter och poliser, och stänger samtidigt nattklubben. För mycket folk tydligen.

Här höll kvällen på att sluta illa ändå men jag hade verkligen bestämt mig. Jag skulle in! Tog en femhundring och tänkte muta första bästa vakt. Väl vid vakten drog jag först en snyfthistoria om att jag tidigare varit inne i 10 minuter men fått en flaska krossad i min hand och hade varit på sjukhuset i Lysekil och ville nu in igen. Han funderade lite och bad mig prata med hans chef, som hade ansvar för återinsläppet. Gick fram till honom och hann säga hälften till honom då han bad att få se på stämpeln, dum som jag är visade jag honom den handen som hade minst bandage och där stämpeln lös med sin frånvaro. Vakten måste dock ha gått på valium för han såg något som inte fanns och släppte in mig. Jag lotsade förbi kassan, för inte skulle jag behöva betala inträdet 2 gånger!

5 minuter återförenades jag med gänget och kvällen fick ett lyckligt slut. Får dock erkänna att när jag vaknade dagen därpå och märkte att mina kallingar var röda av allt blod så fick jag en liten chock innan jag förstod vad som hade hänt.

Nästa midsommarberättelse lovar jag ska vara kortare. Och äckligare.