Att skriva i onyktert tillstånd ska jag sluta med. Känner jag mig själv kommer jag definitivt inte sluta med det. Många gånger har jag dagen efter sett vad jag skrivit i olika forum och ja.. Vad ska man säga? Jag hade inte skrivit så i nyktert tillstånd. Jag bjöd på några skratt och det var vi kalla generöst.
Apropå triangeldraman och annat tjafs.
Historia 1
Det fanns ett par som hade ett minst sagt stormigt förhållande. Ofta bråkade de, både fysiskt och psykiskt. Emellanåt var de dock väldigt gulliga mot varandra. Hur som helst. Vid ett tillfälle blev det så illa att det gjorde slut alt. tog en paus. Under denna tiden började hon träffa en annan kille. Praktiskt nog bodde även han på internatet. Alla tassade därför med förtjusning(?) runt och väntade på att ett krig skulle börja.
Det började dock aldrig och ursprungsparet hittade så småningom tillbaks till varandra, som vi alla trott, och hon dumpade den nya killen. Den nya killen tog dock inte detta så bra utan blev vansinnigt arg och antagligen också en aning svartsjuk. Paret befann sig i hos i ett av sina rum och hade (lyckligtvis) låst dörren. Den nya killen stod nämligen utanför; skrek, bölade och bankade med allt han var värd på dörren för att de skulle komma ut. De kom dock inte ut.
Då kom han på en lysande idé. Jag röker ut dom! Varpå han letade fram lite kartonger och gamla tidningar som han tände på. Som tur var såg vissa av oss detta och stoppade försöket.
När han lugnat sig så skämdes han ganska bra. Vi andra hade något att skratta åt i lång tid framöver.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar